Rosen har odlats i över 4000år och man började med största sannolikhet att odla och förädla rosen i Kina. Härifrån har kulturrosen (som den odlade rosen kallas)  bland annat via Persien, förts vidare och introducerats i Västeuropa.Man har framförallt i Frankrike arbetat med att förädla och ta fram nya sorter under 1700- och 1800-talet.

Den äldsta sortens kulturrosor i Europa är förmodligen Gallicarosorna och kommer ursprungligen från vildrosen, Rosa Gallica. Den har gett upphov till flera av de sk gammaldags kulturrosorna, som oftast blommar i klasar och bara en gång per säsong. Under slutet av 1700-talet introducerades dock Rosa Kinesis och andra kinarosor i Europa. Utmärkande för dom var att dom blommande ihållande över säsongen (remonterande). Dessa började korsas med våra Europeiska kulturrosor, vilket gav upphov till helt nya rossorter, många med unerbara färger, dofter och former. Många remonterade hela säsongen. Dessa rosor brukar vi kalla gammaldags rosor.

År 1867 kom den första tehybriden, dagens moderna storblommiga rabattros. De doftar mindre och färre blommor per stjälk. Alla rosor som tillkommit efter 1867 år egentligen per definition så kallade moderna rosor. Men ofta kallas rosor gammaldags även om de är framtagna efter 1867, om de är lika de gammaldags i färg, form och doft.

Rosen kan i första hand delas in i två stora huvudgrupper om vildrosor och kulturrosor. Kulturrosen är den grupp som genom tiderna odlats och förädlats. Ofta har den remonterande eller kontinuerlig blomning. Bland kulturrosorna talar man i huvudsak om tre större grupper, där samtliga har ett större antal undergrupper, med olika färger, former, dofter och andra egenskaper. Idag finns det över 20000 registrerade och namngivna rosor runt om i världen. Och det introduceras mellan 100 och 200 nya sorter varje år. Förutom nya färger, former och förmåga att blomma länge under säsongen, har även doften fått mer och mer betydelse. Man förväntar sig att en ros ska dofta gott

                                 Buskrosor

Utmärkande för buskrosor är att det växer lite högre och breder ut sig mer. De gammaldags buskrosorna är inte mycket förädlade och har ofta stark doft, ofta en till två meter höga och blommar sällan om. De moderna buskrosornablir ofta något lägre, en till en och en halv meter höga. De remonterar eller blommar kontinuerligt i de flesta fall. Rosorna är förädlingar av de gammaldags buskrosorna och en av de mest lyckade grupperna är de engelska Austin rosorna. Framtagna undera 40års tid i england av David Austin. Det introduceras flera nya sorter varje år. Kombinationen av de gammaldags rosornas färger, dofter och blomform, tillsammans med en kontinuerlig blomning, har gjort Austin rosorna unika. De nyare sorterna är oftast både tåliga och friska. Många av rosorna tål även lite kallare klimat, som zon 3-4.  En annan fin grupp är Poulsens serie med Renaicansse rosor. Liknande karaktär som Austinrosorna, tåliga, men kanske något enklare i blomfärg och doft.

                                 Klätterrosor

Till denna grupp räknas rosor som har en tendens att växa med långa grenar. Vissa växer mycket kraftigt och kan bli uppemot tio meter höga, de kallas då för kastrosor. Det finns en rad varianter, små och storblommiga, remonterande och sommarblommande och olika höjder. Många har fin doft. Man kan även använda vissa starkväxande buskrosor som låga klängrosor. Klätterrosor planteras ofta i pergolor, rosbågar, mor väggar eller mer starkväxande sorter upp i ett träd.

                                  Rabattrosor

Denna sort är den som är mest förädlad. De är ofta lägre, mer storblommiga sorter som passar just för rabatter och som snittblommor. Rabattrosorna är oftast riktigt storblommiga eller blommar i klasar. De har ofta svag eller ingen doft. De lämpar sig även bra för odling i kruka, liksom vissa av de engelska Austinrosorna. De finns i en mängd olika färger och former. På senare år har det även kommit en del rabattrosor med fin doft. Exempelvis den danska "marsipanrosen" Royal Copenhagen".